Att bli en skicklig pokerspelare handlar inte bara om att kunna räkna ut odds och vårda sin bankrulle, det krävs även att man förstår det psykologiska spel som pågår vid pokerbordet. Som nybörjare är man ibland alltför upptagen med att tänka på vad man själv ska göra för att lägga märke till andra deltagares vanor, men du kan vara tämligen säker på att det finns åtminstone en handfull spelare vid ditt bord som är så pass avancerade att de noggrant registrerar vad du gör.

Image är en viktig del av poker. Du kan använda din egen image till att influera andra spelares agerande och du kan genom att ha koll på andra spelares spelstil skaffa dig ett övertag jämfört med de spelare som bara går på känn. Man brukar i pokervärlden tala om tre olika typer av spelare: lösa spelare som gillar att använda sin marker, tajta spelare som ogärna ger sig in i pottstrider utan att ha rejält på fötterna, och så galningar som kan agera lite hur som helst – ofta med tonvikt på aggressiv spelstil och en oförmåga att agera sansat och rationellt.

Givetvis är de flesta av oss en kombination av åtminstone de två första typerna, och typ nummer tre kan lätt kika fram efter några glas eller när någon yttre faktor fått en spelare ur ballans. Skickliga pokerspelare kan dessutom anpassa sin spelstil för att maximera sin chanser till vinst, det vill säga projicera en lös image ibland och en tajt vid andra tillfällen.

Det är därför viktigt att komma ihåg att även en tillsynes supertajt spelare kan agera annorlunda än förväntat, och en lös spelare kan plötsligt strama upp sitt spel. Det är också av största vikt att inte låsa sig vid stereotyper, även om de kan vara till stor nytta ibland – särskilt under den första timmen av ett pokerparti innan vi hunnit samla in mer konkret information om våra motspelare. Den högljudde skrävlande mannen är många gånger tämligen lös, och en spelare som verkar berusad kan lätt falla in i galning-facket. Att någon höjt tre händer i rad innebär dock inte att det är fritt fram att stämpla honom som aspackad festspelare – han kanske hade fantastiska kort alla tre gångerna? På samma sätt behöver inte den tysta, försiktiga spelare som lagt sig fem händer i rad vara supertajt – hon kanske helt enkelt har fått usla kort fem gånger i rad. När hon väl höjer behöver hon inte nödvändigtvis ha en superhand.

En del spelare tycker om att aktivt arbeta med den image de projicerar vid pokerbordet genom att omsorgsfullt välja att visa vissa händer och behålla andra hemliga. Tänk dock på att skickliga spelare förmodligen kommer inse vad du håller på med och justera sin bedömning av dig, i alla fall om du gör det alltför uppenbart vad du är ute efter att projicera. På samma sätt är det viktigt att tänka på att en del spelare helt enkelt inte har koll. Det spelar ingen roll hur omsorgsfullt du byggt upp din image vid pokerbordet när du hamnar öga mot öga med en spelare som bara fokuserat på sitt eget spel och inte brytt sig om dig och din stil över huvud taget. Resten av bordet kanske vet att du är supertajt, men det kommer inte vara dig till någon nytta när du försöker bluffa Herr Nollkoll.

Sist men inte minst några avslutande rader om tilt. Det är väl känt att en del spelare blir smått vansinniga efter att ha förlorat en hand som de ”borde” ha vunnit, till exempel då motståndaren mirakulöst fått det enda riverkort som kunde skapa en högst osannolik stege. Om du lyckas hålla huvudet kallt kan du dra nytta av detta fenomen, genom att lura dina motspelare att tro att du tappat kontrollen. Låt säga att du förlorat en hand du ”borde” ha vunnit, och strax därefter får par i ess på hand. En strategi för att få så mycket betalt för essen som möjligt är att spela dem ovanligt aggressivt. Förhoppningsvis tror motståndarna att den tidigare förlusten har bragt dig ur fattningen och fått dig att börja satsa hårt på mediokra händer.