big-noonBig Noon, eller Kejsaren som han brukade kallas, var en svensk travhäst med föräldrar från USA som var mycket framgångsrik på travbanorna under slutet av 1930-talet och första halvan av 1940-talet.

Det är Big Noon som har stått modell för Solvallas logotyp, och hans siluett återfinns även i loggan för Menhammar Stuteri. Han är sedan år 2009 en del av Travsportens Hall of Fame på Hästmuseet i Årjäng.

Big Noon var den förste svenskfödde travare som tog sig under den på den tiden smått magiska gränsen 1.20. Under sin tävlingskarriär slog Big Noon de svenska rekorden i samtliga ålderskategorier. En svag punkt för Big Noon under hela hans karriär var hans ömtåliga hovar, men trots detta lyckades han genomföra fantastiska prestationer på banan.

Härstamning för Big Noon: e. High Noon – My Sister Lou e. Peter The Great

Bakgrund

År 1935 köpte Reinhold Mattsson på gården Kvarnibble i Upplands-Bro ett dräktigt sto från USA vid namn My Sister Lou som hade befruktats av hingsten High Noon. My Sister Lou flyttade till Kvarnibble, där Big Noon föddes år 1936. Big Noon stannade kvar på Kvarnibble och växte upp hos Reinhold Mattsson.

Framgångsrik debut på Solvalla

Big Noons första lopp ägde rum på Solvalla år 1938 och blev också hans första seger. Kusk var Kurt Mattson.

Den unga snabba hästen drog givetvis uppmärksamhet till sig, och en av de personer som blev intresserade av honom var Ernst Johan Nordin. Nordin kontaktade skeppsredaren Olof Wallenius vid Stall Segerhuva, och Stall Segerhuva köpte Big Noon från Reinhold Mattsson för 14 000 kronor. För att ställa köpesumman i perspektiv kan det vara värt att veta att förstapriset i Svenskt Travderby på den här tiden låg på 5 000 kronor.

Karriären tar fart

Dagen efter att Big Noon sålts deltog i ett lopp där han kördes av sin nye tränare och kusk Gösta Nordin, och där slog han nytt skandinaviskt rekord för 2-åringar: 1.25,5/1 640 meter.

En annan viktig höjdpunkt i Big Noons tidiga karriär inträffade år 1940 då han vann Grand Prix för 4-åringar på Solvalla.

År 1941, då Big Noon var fem år gammal, sattes ett annat rekord – Big Noon blev den förste svenskfödde travaren som lyckades ta sig under 1.20-strecket. Prestationen ägde rum i sprinterheatet av Svenskt Mästerskap på Jägersro. Big Noon vann inte bara loppet utan slog även skandinaviskt rekord. Redan året därpå slog han sitt eget rekord med tiden 1.18,3.

Förutom att vinn Svenskt Mästerskap 1941 hann Big Noon bland annat med att ta sig till förstaplats i både Åby Stora Pris och C.Th. Ericssons Memorial.

Big Noon i Berlin

Trots att andra världskriget rasade för fullt i Europa togs Big Noon till Berlin där han deltog i Matadoren-Rennen, som på den tiden var Europas största travlopp. Big Noon segrade i ett av heaten, men fick nöja sig med en andraplats totalt efter att ha blivit besegrad av Messidor. På den här tiden var svenska travhästar inte särskild snabba jämfört med sina utländska konkurrenter, så att en svensk travhäst över huvud taget deltog i detta storlopp var en mycket stor händelse för den svenska travsporten.

Big Noons besök i Berlin är dock inte bara känt för Big Noons prestationer, utan också för vad som skedde efter loppet när det var dags för Big Noon att åka hem. Ägaren Olof Wallenius fanns inte på plats i Berlin eftersom hans mamma på grund av krigets härjningar hade förbjudit honom från att åka dit. På måndagen efter loppet fick Wallenius ett telegram från Berlin, som meddelade honom att det inte fanns några möjligheter att ordna hemtransport för Big Noon ”inom överskådlig tid”. Wallenius ville givetvis ha hem Big Noon omedelbart, och kontaktade därför Svenska Travsportens Centralförbunds sekreterare Einar Sörensen. Sörensen kontaktade i sin tur Christian Günther, som förutom att vara en mycket travintresserade man även var Sveriges utrikesminister. Günther skickade ett telegram till det tyska utrikesdepartementet på Wilhemsstrasse i Berlin, där den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop hade sitt kontor. Blott två timmar senare kom ett telegram tillbaka från Tyskland, innehållandes en ursäkt för det missförstånd som hade uppstått och en försäkran om att Big Noon redan samma dag skulle lastas för transport hem till Sverige.

Händelsen brukar omnämnas i diskussioner kring Sveriges hållning gentemot Tyskland under andra världskriget, eftersom ”den enda gång det svenska lejonet röt på Wilhelmstrasse under andra världskriget gällde det en travhäst”.

Big Noon i Oslo

1942 var ett mycket framgångsrikt år för Big Noon, med segrar i bland annat Svenskt Mästerskap, Walter Lundbergs Memorial och Bjerke Grand Prix.

Bjerke Grand Prix hölls som vanligt på Bjerkebanan i Oslo, trots att Norge vid den här tidpunkten var ockuperat av Tyskland. Norrmännen samlades för att heja på sin nationalhjälte Saint Protector som var favorit i loppet, och publiken uppgick till 24 000 personer – ett publikrekord för Bjerke travbana som står sig än idag.

Big Noons sulky hade målats gul och blå inför loppet, och de svenska färgerna prydde även pannbandet. Han galopperade ordentligt i starten på grund av ett missförstånd av kusken Gösta Nordin, men Nordin lyckades räta upp situationen igen och på upploppet hann Big Noon om ledaren Saint Protector, med bara några meter kvar till mållinjen. Big Noons segertid blev 1,18,3 vilket med god marginal slog Bjerkes tidigare banrekord på 1,20,1. På plats på Bjerke fanns förstås Big Noons skötare Svante Andersson, som blev så glad att han brast ut i gråt.

Big Noon belönades med 10 000 norska kronor, pengar som Olof Wallenius donerade till familjerna till förlista norska sjömän som seglat i svensk tjänst.

Efter Big Noons seger i Oslo skrev den norska tidningen Trav og Galopp att ”make till häst har aldrig satt sina ben på norsk jord”.

En klassisk bild

Det fotografi på Big Noon som fotografen Knut Andersen lyckades ta på Bjerke Travbana i samband med Bjerke Grand Prix 1942 har blivit en riktig klassiker och är en av svensk travsports med reproducerade bilder. Här kommer Big Noons genomgående bläs och fyra vita strumpor verkligen till sin rätt, och hela hästen strålar av energi och kämpaglöd.

Hälsoproblem och återkomst

Under 1943 och 1944 drogs Big Noon med gaffelbandsproblem och fick därför vila och deltog inte i några tävlingar. Nio år gammal gjorde han comeback för en sista säsong, och lyckades trots sin höga ålder och två års frånvaro från tävlingsvärlden få till två segrar. Efter den säsongen pensionerades Big Noon för gott. Då hade han under sin karriär sprungit in strax under 100 000 kronor i prispengar.

Livet efter tävlingskarriären

Efter tävlingskarriären användes Big Noon som avelhingst. Exempel på hans avkommor är Gay Noon, Casanova, Delicado, Emperor, Excellens Noon, Frisco, Gundalf, Harlekin, Janon, Miss Noon, Rangoon, Teddy och Tornado.

På sin ålders höst drabbades Big Noon av leverproblem och han avled den 17 augusti 1964, 28 år gammal. Hann är begravd på Mennhammar stuteri (Stall Segerhuva) intill den hage han alltid brukade vara i.

Statistik för Big Noon

År Starter 1-2-3 Rekord
1938 6 3-2-1 1.25,5
1939 17 9-3-1 1.23,6
1940 19 13-1-3 1.21,7
1941 18 12-2-3 1.19,4
1942 13 10-1-0 1.18,3
1943 0 - -
1944 0 - -
1945 6 2-0-1 1.19,4
Totalt 79 49-9-9 1.18,3

Big Noon-pokalen

Big Noon-pokalen är ett lopp som körs på Solvalla varje år till åminnelse av Big Noon. Loppet är öppet för 3-åringar och 4-åringar, och 4-åringarna startar med 20 meters tillägg.