Ett fenomen som varje pokerspelare ganska snabbt tvingas bekanta sig med är ”att tilta”. Det kan visserligen dröja innan man bekantar sig med själva begreppet, men det är ett absolut måste i processen med att lära känna sig själv som pokerspelare.

På svenska skulle man kanske säga att man kommer ur balans, helt enkelt. Och det är naturligtvis farligt om man inte är medveten om det själv. En vanlig orsak till att man börjar tilta är att man åker på en ”bad beat”, det vill säga att man förlorar med en hand som i utgångsläget är starkare än motståndarhanden. Ju retligare styrkeförhållandets vändning är desto större är risken för tilt. När du sätter din triss på floppen och din motståndare synar med dig hela vägen och det visar sig att han sätter en färg runner-runner (får precis de två kort han behöver på turn och river), är det lätt hänt att civilisationens fernissa rinner av och ett monster kommer fram.

Poker är en mansdominerad värld och många män tenderar att se poker – i likhet med många andra aktiviteter i livet – som en enda lång snoppmätartävlig. ”Hur kunde den idioten som spelar så mycket sämre än mig ta hem potten?” Denna testosteronstinna klagosång, med några variationer över temat, har jag hört väldigt många gånger. Vredesutbrotten åtföljs ofta av att man frångår sin taktik och börjar spela fler händer än vad man gjorde innan bad beaten och man spelar dem mer vårdslöst. Man tiltar, helt enkelt.

De flesta pokerstrategierna eftersträvar ett mekaniskt, rationellt agerande, vilket innebär att man ska minimera sin mänskliga sida vid pokerbordet, vare sig det är virtuellt eller verkligt. Att tilta är med andra ord den raka motsatsen mot detta. Att bli känslomässigt inblandad i ett pokerspel och att ta saker personligt är något av en dödssynd, om man får tro experterna. Och visst är det kanske ett förnuftigt mål att sträva efter, men det torde vara rätt omöjligt att uppnå. För min del skulle dessutom en ganska viktig poäng med pokern försvinna.

Jag vet att jag tiltar ibland, so what? Jag är människa, inte maskin. Men jag vet också att jag inte måste dras med av min ilska och frustration, jag kan träna mig på att reagera på olika sätt i motgångens stund. Om min hand vinner 85 procent av gångerna så förlorar den 15 procent av gångerna. När de inträffar kan man inte genast skrika ”idiot” till sin motståndare eller hävda att ”jag har alltid sån j..la otur”. Statistiskt sett ska du förlora med handen 15 procent av de tillfällen du spelar den. Självklart blir man frustrerad när det händer, men det finns många olika sätt att hantera frustrationen på. En maskin reagerar naturligtvis inte alls, utan spelar bara vidare som om ingenting hade hänt. Men så är maskiner heller aldrig bjudna på homegame hemma hos mig – jag föredrar människor.