På några minuter är det över, det jag väntat på sedan 00:01 den 1/1-2011. Känslan att Prix d´ Amerique står inför dörren har följt mig sedan det nya året ringdes in för en månad sedan. På nått konstigt sätt har det blivit mitt sätt att början på det nya travåret på, en reboot av travhjärnan.

Men igår fick jag betalt, inte i pengar dock då jag sällan spelar storloppet, men i dubbel gåshud och en halv hjärtinfarkt. Maharajah i spets och Ready Cash i spåren inför sista varvet. Jag ska erkänna att jag var bombis på att den svenska fantomen skulle klara av det när det återstod ett halvvarv. Hästen viker ju aldrig ner sig…

…och det ska tilläggas att han inte gjorde det denna gången heller. Ready Cash var helt enkelt för snabb i benen. Maharajah har alltid kunnat profitera på att hans motståndare inte haft någon speed kvar när upploppet återstått. Han har sugit stridsmoralen ur sina motståndare i god tid innan mål och vunnit på sin enorma grundkapacitet. Hultman må vara en perfektionist, men denna gången räknade han fel. Hans hästs fullkomlighet påvisade en svaghet och så även firma Khilström/Hultman. Jag är väl medveten om att de har en häst som är grym och ett enormt kunnande båda två – de är bland de bästa i världen på det de gör. Men denna gång räknade de fel. Det gick att utläsa i både kusk och tränares ansikten efter loppet – de var besvikna och inte på Maharajah utan på sig själva. Hästen var tillräckligt bra för att vinna loppet, men inte männen bakom (denna gång ska tilläggas). Med det kanonloppet hästen serverades av Khilström fanns alla möjligheter i världen att gå segrande ur striden OM INTE MOSTÅNDARNA UNDERSKATTATS.

Hur hårt eller kanske dumt det kan låta så trodde Khilström att ett 12-tempo skulle räcka för att ingen motståndare skulle kunna knäcka hans styrkefenomen i ledningen. När sedan Ready Cash kom upp på utsidan i sista sväng så hann Maharajaha inte med helt enkelt – det gick för fort. Hur bra kretsen runt hästen än planerat och hur väl hästen än kämpade så föll man på eget grepp. Hade Örjan kört en halvsekund snabbare första 2000 meterna så hade Ready Cash inte fått spara lika mycket krafter som han fick. En halvsekund snabbare i 2000 meter, med Ready Cash hängande i tredjespår, hade gett Maharajah segern. Ready Cash var tröttare än Maharajah i mål och sättet Maharajaha sög sig närmare och närmare vinnaren i mål är beviset på min teori. Maharajah var inte slut i mål vilket han måste vara för att vinna.

Det kan te sig orättvist att påstå detta efter att Maharajah och alla inblandade i har gjort det jättebra. Det var dock inte fulländat vilket krävs i Prix d ´Amerique. Vi är dock säkra på en sak: Nästa år är det ingen som slår Hultmans häst. Då har tränare och körsven lärt sig. Hultman att även tussarna måste dras och Khilström att hans häst är starkast i världen.

För att trösta mig ska jag dock spela en sudd på Romme ikväll. En sjuhelsikes bra tvilling finns att tillgå i sista avdelningen på V65. Isak CD tillsammans med Trotteur är stenklar. Allt över tre gånger fläsket är värt mycket pengar. Lycka till!

/ Linus