Det blev ännu en tung sorti och en tuff kväll för svensk MMA. I alla fall rent sportsligt, sett till resultaten, för inramningen var fantastisk i det som var den största UFC-galan i Europa och om man räknar in publikkapaciteten så var det här den näst största UFC-regisserade galan som någonsin hade arrangerats om jag nu inte är helt ute med cykeln. Inför kronan på verket, där en titelmatch i lätt-tungvikt stod på spel för vinnaren mellan Anthony Johnson och vår Alexander Gustafsson, hade det svenskarna gått 0-6 över de 6 senaste tillställningarna där en svensk hade varit inblandad. Därmed ännu större förväntningar och press på att ”The Mauler” skulle radera ut den sviten och lyckas med att styra upp en av de absolut största returmatcherna i UFC:s historia. Det blev inte riktigt så och det var smärtsamt att se en så pass ledsen och besviken viking direkt efter nederlaget. Det här var en stor utmaning på förhand, men även en stor chans som vi nu måste vänta ytterligare ett tag på.

Väldigt sent in på natten, eller väldigt tidigt in på morgonen, kunde man konstatera att Alexander Gustafsson inte har haft något större flyt på sin sida. Efter segern mot Jimi Manuwa för snart ett år sedan borta i London var han redan given en ny match mot Jon Jones. Alex skadade knät ett par veckor innan och chansen gick istället till Daniel Cormier. Den inledande minuten av den här matchen var också bra, ur svensk synvinkel. Gustafsson kom någorlunda rätt in i det hela där jag är övertygad om att han skulle kunna trumma ner motståndet utifrån för att sedan, via den metoden, hitta ett avslut i rond 4 eller 5, alternativt gå för ett domslut. När klockan står på 1.09 in i den första ronden petas Johnson i ögat, domaren stoppar matchen tillfälligt och man hade knappt hunnit sätta igång innan ”Rumble” lyckades sätta sitt tunga slag – något Alex inte kunde hämta sig ifrån och så kan det vara i den här sporten. Hade det varit en vanlig match på huvudkortet så hade domaren brutit den brutala ”ground and pound”-akten mycket tidigare, men i en tillställning av den här digniteten och betydelsen fick Gustafsson ett par chanser till att resa sig. Det blev dock en omöjlig uppgift.

Det blev ganska tydligt att de båda kombattanterna hade väldigt stor respekt för varandra. Anthony Johnson var även väldigt ödmjuk efter segern och förtjänade applåderna efteråt, hedersamt av hemmapubliken. Rumble gör nu sin andra runda i UFC efter att ha kickats i samband med en förlust för 3 år sedan. Johnson hade då, obegripligt nog, valt att tävla i lägre viktklasser vilket begränsade honom en hel del. Sedan dess har han stått för en fantastisk vändning på sin karriär, något som påminner om det Robbie Lawler (nybliven mästare i weltervikt) har stått för, och nu radat upp 9 segrar i följd – och man kan nog konstatera att det som inträffade i Tele2 Arena var den i särklass största skalpen hittills – så pass skicklig och skarp är Gustafsson. Nu en match från guld med Jon Jones som motståndare där jag skulle tippa på att det mötet kommer äga rum den kommande sommaren. Och med ett sådant avslut tror jag till och med att UFC kan göra ett bra jobb med att sälja den kommande titelmatchen som redan nu känns högintressant.

Skulle man blicka framåt och hämta något positivt i nederlaget så är det väl att Gustafsson kom tillbaka bättre och starkare förra gången han blev avslutad (Phil Davis) och i en division som är ganska tunn (de tyngre viktklasserna saknar verkligen bredd i dagsläget) kan två bra prestationer och segrar mot mindre kvalitativt motstånd vara mer än tillräckligt för att det ska kunna leda tillbaka till diskussioner om en ny titelmatch. En retur med Jones skulle fortfarande, sett till vilken föreställning det var i Toronto, vara ett eftertraktat nummer och det är värt att poängtera att Alex fortfarande bara är 28 år ung där han har sina bästa år framför sig. Jag är övertygad om att Maulern kommer resa sig igen.

Till sist, med intresse för spelen, 2 av 3 i nattens gala där bommen kom i just huvudmatchen. Över 5 ronder hade jag dock gett samma spelalternativ förtroendet på nytt. På annat håll lyckades Gegard Mousasi avsluta Dan Henderson, ett kritiserat stopp som jag ändå tyckte var korrekt efter reprisbilderna, och Ryan Bader plockade hem ett svårbedömt domslut mot Phil Davis som jag också ansåg var rätt. För att stärka teorin om en något svag viktklass, eller om det absoluta toppskiktet är alldeles för starkt för de övriga, så är jag relativt säker (om det nu går att vara det) på att Gustafsson inte skulle ha några som helst bekymmer med att städa av någon av de två herrarna. Jag skulle inte heller bli alltför förvånad om det blir Bader, nu med 4 raka segrar, som står för motståndet nästa gång The Mauler kliver in i buren.


UFC återvänder redan till nästa helg i Las Vegas när Anderson Silva ska stå för sin efterlängtade återkomst ett otäckt benbrott. Återvänder med nya spelförslag till menyn när det väl börjar närma sig.

/Puyol