En av vinterns segaste affärer har äntligen nått sin ände. Den förra Helsingborgsstjärnan flyttar upp till Göteborg och resonerar här lite grann om övergången som jag, precis som många andra, ställer mig tveksam till.

Den numera 24-åriga sydafrikanska mittfältaren ankom till Sverige och närmare bestämt till Hässleholm år 2008. Bakom denna övergång låg Bosse Nilsson som senare även var ansvarig för att Tokelo Rantie hamnade i Malmö. Ett år senare, sommaren 2009, värvades Mahlangu till Helsingborg där han fram till 2011 agerade reserv till Marcus Lantz och Adrian Gashi. När den förstnämnde lämnade klubben tog sydafrikanen över och omedelbart var det dominans som gällde. Säsongen 2011 blev han vald till Allsvenskans bästa spelare och han var Helsingborgs viktigaste spelare i ett fantastiskt år när både ligan och Svenska Cupen hämtades hem. 2012 blev ett år när det gick sämre för laget och därmed även en liten sämre prestation från Mays sida.

Vidare blev första halvåret 2013 väldigt lyckat både för spelaren själv samt för laget men som förstördes av båda parter på grund av den skada som Mahlangu ådrog sig på en träning under sommaren. Uppgifterna är fortfarande oklara om huruvida 24-åringen är återhämtad från sin vadskada eller om det krävs rehabilitering i Göteborg. Klart är att han inte är bra form då han varken tränat fotboll eller spelat match sedan 31 juli.

maymay

Den avgående (?) sportchefen Håkan Mild lyckades trots allt vinna den kamp som fanns om Mahlangu. Länge var Malmö stora favoriter till att få signaturen, men de, precis som AIK och Helsingborg, drog sig undan så fort man fått reda på spelarens lönevillkor. Det som krävdes ansågs totalt orealistisk förutom för Göteborg som uppenbarligen tyckte det var dags att få in något spektakulärt efter att Tobias Hysén lämnat för Kina. Enligt mig är det här en ytterst tveksam affär –  ur flera olika aspekter.

1) Den första aspeketen har jag egentligen redan varit inne och snuddat vid. Den fysiska statusen på spelaren är väldigt tveksam och eftersom det rör sig om ett kort kontrakt som endast sträcker sig över säsongen, så får det inte existera någon inkörningsperiod när Allsvenskan väl drar igång. Mahlangu måste leverera direkt för att värvningen ska kunna anses lyckad. Att han först ska hinna komma tillbaka och vara redo den 31 mars när det är allsvensk premiär mot AIK är i sig ett osäkert kort. Vi är medvetna om att det finns en oerhörd nivå i sydafrikanen. Men att han nu ska komma i toppform, som han inte varit i sedan 2011, när det är nya lagkamrater och nytt spelsätt samt alldeles precis efter en svår skada, är extremt tveksamt.

2) Om vi tittar ifrån det ekonomiska perspektivtet får även det mig ännu mer tveksam till den här affären. Ett kontrakt som sträcker sig över säsongen är det som rör sig om, och enligt, naturligtvis, obekräftade uppgifter med en månadslön på ungefär 200 000/månad. Därefter en påskrivningsbonus på över miljonen. Till skillnad från många andra affärer är detta pengar man aldrig kommer få tillbaka vid en eventuell försäljning. Med tanke på kontraktslängden och åldern på spelaren i fråga kommer man endast bli erbjudna någon ynka miljon i övergångsbud.

3) Det kanske mest intressanta är att jag kan inte få ihop den sportsliga ekvationen som Mild och förhoppningsvis även tränare varit med och gjort. Förra säsongen var den mest framgångsrika på länge för Göteborg. Detta på grund av att man hittade stabiliteten i försvarsspelet, mycket tack vare det solida och fysiska innermittfältet med Jacob Johansson och Philip Haglund. Med tanke på att Hysén har försvunnit tänker man sig möjligen och troligen en 4-2-3-1-formation där Haglund får agera släpande anfallare, en roll som han visade sig behärska i Brommapojkarna. Att man ska ändra på det mittfält som tidigare visat sig vara ett vinnande koncept känns även det som något extremt riskabelt.

                                                                                                                                                                

Det troliga är att Mikael Stahre fortsätta att spela det framgångsrika innermittfältsparet Johansson och Haglund, för att flytta på någon av dessa vore direkt korkat. Mahlangu får nog ta plats på en av kanterna eller som släpande anfallare, vilket heller inte riktigt känns rätt. Det är positioner där han inte kommer till sin rätt för på den sista tredjedelen är mittfältaren inte speciellt effektiv. Det är bara att titta på statistiken som talar om att endast fem assist på omkring 100 allsvenska matcher, det är ett facit som är direkt dåligt.

Ju mer jag funderar kring övergången, desto mer tveksam blir jag. Det här känns mer som något man var tvungna att ro hem för prestigen än för det egentliga behovet. Det man hade behövt lägga pengarna på är en anfallare. IFK Göteborgs trupp är felbalanserad och ytterst tveksamt om det tillkommer någon ytterligare anfallare. Frågar ni mig hamnar Göteborg utanför topp tre den kommande säsongen..

På återseende!

/Mikel