Den senaste veckan har det blossat upp en hätsk debatt angående om hur Allsvenskan egentligen ska vara formerad. Jag är säker på min åsikt i frågan och det diskuterar jag i detta blogginlägg.

Det var för några dagar som debatten återigen var igång. Jag vet inte varifrån den fick fart, men helt plötsligt fick den en oerhört stor spridning och skillnaden denna gång jämfört med när det tidigare diskuterats är hur mycket mer seriöst hotet känns. Det är inte många år sedan man var och gjorde en stor reform med Allsvenskan. Så sent som i mars 2008 förändrade man till 16 lag och 30 matcher istället för 14 med 26 matcher. Nu verkar det alltså vara på gång igen.

Jag kan inte riktigt förstå varifrån denna panik kommer ifrån. Min uppfattning är att Allsvenskan känns hetare och hetare för varje säsong som går. Det är ju inte så att vi kan se en utveckling där antalet åskådare drastiskt minskar. Några tendenser att stämningen på de allsvenska arenorna kommer att bli sämre de kommande åren finns heller inte. Snarare är det så att antalet åskådare kommer att öka och att stämningen lär bli bättre när Hammarby äntligen tagit steget upp till hösta serien igen.

2014 – 1,7 miljoner åsk.
2013 – 1,8 miljoner åsk.
2012 – 1,7 miljoner åsk.
2011 – 1,7 miljoner åsk.
2010 – 1,5 miljoner åsk.
2009 – 1,9 miljoner åsk.
2008 – 1,8 miljoner åsk.
2007 – 1,8 miljoner åsk.

Framförallt är det konstigt att debatten kommer vid den här tidpunkten. Vi har precis haft ett lag i Champions League där man dessutom gjorde relativt goda resultat. Skillnaden mellan klubbarna ute i Europa måste anses vara mindre än på bra många år. Malmö visade under förra säsongen att det inte krävs några miljardinvesteringar ifrån HM eller IKEA utan det handlar om att jobba på rätt sätt bara. Om man tittar rent kvalitémässigt spelare för spelare hade Malmö inte en så mycket bättre trupp än sina konkurrenter. Klubbar som AIK, Göteborg och Elfsborg har utan tvekan samma chans att göra samma resa som Malmö. Man måste bara hitta den flexibilitet i truppen som Malmö lyckades finna i fjol.

Tack vare de fina resultat som skåningarna stod för förra säsongen ökar dessutom chansen för att vi får se ett nytt svenskt lag i Champions League de kommande åren. Detta eftersom seedningssystemet blir mer förmånligt för svenska klubbar. Detta är en anledning till att vi inte borde reformera vår seriesystem. Det handlar inte om antalet matcher eller hur många matcher vi spelar. Det är bra som det är. Vi tar hela tiden steg närmare Europa. Om vi däremot bantar ner serien till tolv lag och där man möts tre gånger, då riskerar svensk fotboll att ta flera kliv tillbaka igen.

Marknadsintäkterna kommer visserligen att delas upp på färre antal lag, men samtidigt kommer troligen dessa att sjunka ändå. För hur roligt blir det att titta på när Kalmar och Norrköping möts för tredje gången på säsongen? Det finaste med vår fotboll här i Sverige är ju dessutom de derbymatcher vi har att erbjuda som inramninsmässigt är av europeisk toppklass. Men även de riskerar att urvattnas och mättas av.

Jag tror dessutom att om detta förslag klubbas igenom kommer vi få en minskning av antalet talanger som slår igenom. Just nu har vi en hel del klubbar som vågar att ge speltid åt de orutinerade och de med en framtid framför sig. Så lär det inte vara i lika stor utsträckning om man minskar antalet lag. Därmed kommer våra unga spelare få mindre speltid i landets högsta serie, vilket måste anses som en förödande utveckling.

Om en vecka ska ett möte äga rum där man åter ska diskutera denna frågan. Jag ber till högre makter att det inte sker någon förändring på Allsvenskan. Det vore en katastrof på alla sätt och vis.

/Mikel