hockeyAlla de bästa spelarna är på plats i Sochi och det finns alla chanser att turneringen kan bli en riktig klassiker. Kanada och Ryssland ska vara favoriter, men visst har väl Sverige också chans att gå hela vägen? USA ska vi heller inte räkna bort helt. OS-hockeyn drar igång idag 12 februari och avslutas söndag den 23 februari, som den absolut sista händelsen under Vinter-OS.

Tungviktsmöten hela vägen

Med bara tolv lag i gruppspelet finns det inte särskilt många blåbär. Det är klart att Slovenien, Österrike och antagligen Norge ska vara slagpåsar, men Lettland är inte helt usla och Schweiz har en hög lägstanivå. Tänk bara på de senaste årens VM-turneringar.

Det kommer att bli minst två tuffa drabbningar för varje nation i gruppspelet, förutom möjligtvis i Grupp B där Kanada förmodligen kan spela två skrattmatcher och även skrinna förbi Finland ganska enkelt.

Grupp A
Ryssland
Slovenien
Slovakien
USA

Grupp B
Österrike
Kanada
Finland
Norge

Grupp C
Tjeckien
Lettland
Schweiz
Sverige

Ryssland och Kanada storfavoriter

Oddsmakarna har satt Kanada som knappa favoriter till OS-guld före hemmanationen Ryssland med Sverige på tredje plats. Kikar vi på de trupper nationerna kommer med är detta givetvis helt naturligt. Kanada har absolut störst bredd medan Ryssland har lite sämre genomsnittlig kvalitet, men i gengäld några fler spetsar, speciellt om vi tittar lite bakom de absolut största stjärnorna. Här är lite kort om de tre nationer som förväntas göra upp om medaljerna. Du kan också se dispositionen som mitt tips inför turneringen.

Kanada

sidneycrosbyKanada vann OS-hockeyn på hemmaplan i Vancouver 2010 efter en fullständigt fantastisk final mot USA som avgjordes först i förlängningen. Med de namn man har i truppen ska Kanada ses som favoriter återigen, men på grund av att OS går i Sochi, inte i trygga Vancouver, är man inte lika stora favoriter som förra gången.

Lite speciellt är att stommen i laget är densamma som för fyra år sedan. Crosby, Weber, Getzlaf, Perry och Toews är till exempel med. Klart är att bredden hos kanadickerna är oöverträffad. Här finns mängder av spelare som håller en skyhög kvalitet. Bredden (och spetsen) hade dock varit ännu högre om Stamkos hade kunnat delta. Tydligen är han inte helt återställd efter benbrottet i november.

Nummer ett i Kanada är givetvis Sidney Crosby. Han har smällt in 78 poäng hittills på 58 matcher i NHL och ser lika het ut som någonsin. Visst kan vi utse Sidney Crosby till den bästa spelaren i världen just nu?

När det gäller målvakterna kommer Mike Babcock att ha en knepig uppgift att välja vem som ska starta som förstamålvakt. Han har med sig Carey Price, Mike Smith och Roberto Luongo. Dessa tre herrar är alla i grunden duktiga keepers, men det går att sätta enorma frågetecken för formen för varje namn. Price bör dock vara förstavalet. Om han inte håller måttet har Babcock Luongo, hjälten från 2010, att sätta in i stället.

Duncan Keith och Shea Weber får förmodligen ansvaret för att hålla ihop defensiven, antingen i två olika backpar eller tillsammans. Det här är två herrar som inte lägger någonting mellan och dessutom gör mängder av poäng. Keith har samlat på sig 48 poäng på 59 matcher medan Weber har gjort 38 poäng på 56 matcher. Nummer tre och fyra på backsidan är det oerhört samspelta och skickliga paret Bouwmeester och Pietrangelo. De spelar dag ut och dag in tillsammans i sitt St. Louis och har en nästan magisk kemi.

Förstakedjan kommer att byggas kring Sidney Crosby. Förmodligen får han sin lagkompis Kunitz med sig. Jeff Carter blir antagligen det tredje namnet. Andrakedjan formeras naturligt av Getzlaf och Perry. De är samspelta från Anaheim och presterar vecka efter vecka. För att komplettera kedjan är det klokt att sätta in en smart och lurig spelare. John Tavares är en spelare som bör passa perfekt med Anaheim-spelarna.

Ryssland

malkin_931329cÄven om OS inte skulle ha spelats i Sochi, på rysk mark, skulle Ryssland vara favorittippade. Det finns helt enkelt en sådan kvalitet i laget att man alla gånger har chansen att gå hela vägen. Hemmaplan är dock givetvis en fördel. Dessutom är ryssarna förmodligen mycket sugna på revansch. Att åka ut mot värdnationen i OS i Vancouver i kvartsfinal var säkerligen oerhört demoraliserande.

Ryssland har fullkomligt ägt VM-turneringarna de senaste åren, med tre guld på de senaste sex turneringarna. Det är inte lätt att vinna VM, så att vinna tre av sex är inte annat än imponerande. I OS har ryssarna dock underpresterat å det grövsta. Den senaste medaljen hämtade man hem vid OS 2002, då det blev ett brons.

Spetsen i det ryska laget är så bra den kan bli. Jag räknar alla de fyra superstjärnorna Malkin, Datsyuk, Ovechkin och Kovalchuk före exempelvis de svenska spetsarna. I jämförelse med Kanada faller dock någon eller några av namnen bort.

På målvaktssidan har man bra täckning i form av Varlamov som har vuxit fram som en gigant i Colorado under säsongen, och Bobrovsky som vann Vézina Trophy 2013. Varlamov startar förmodligen.

Försvaret kan man eventuellt sätta några frågetecken kring. Vem ska egentligen vara spelaren som leder laget i tuffa lägen? Markov och Nikulin är två tunga namn som kan ta dirigentpinnen. Det finns kvalitet i backuppsättningen, men viktigare än den genomsnittliga kvaliteten är hur ryssarna formerar sina backpar.

Lika viktigt för Ryssland är att kedjorna fungerar. Det är en sak att ha superstjärnor, men de måste vara del av samspelta kedjor. Jag tror att Ovechkin – Datsyuk – Radulov kommer att vara förstakedjan och att Kovalchuk – Malkin – Kulemin utgör andrakedjan. Notera att Datsyuk inte är helt kry och möjligen står över första matchen mot Slovenien.

Sverige

nicklA BÄCKSTRÖMVi har inte längre de tre största, Forsberg, Lidström och Sundin, i laget. När vi spelade hem OS-guldet i Turin 2006 var dessa herrar superstjärnorna över alla andra, och som de presterade! Sverige har genomgått en generationsväxling de senaste åren, men av någon märklig anledning lyckas vi alltid, trots att vi bara är nio miljoner invånare, skaka fram nya världsstjärnor.

Stommen i det svenska laget till OS i Sochi består dock av spelare som var med redan för åtta år sedan. Daniel Sedin, Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Daniel Alfredsson och Henrik Lundqvist är de stora namnen. Frågan är hur långt det räcker? Alla dessa herrar måste prestera på 120% för att vi ska kunna utmana framför allt Ryssland och Kanada, men nog kan vi hoppas på ett bättre resultat än i den usla turneringen i Vancouver-OS?

Henrik Lundqvist är självskriven i buren, inte bara på grund av sin allmänt höga klass, utan också på grund av att formen är god. Jhonas Enroth och Jonas Gustavsson får räkna med att vara backup. Om de får chansen kommer de dock inte att göra någon besviken.

Sveriges backuppsättning håller högsta klass, trots att Per Mårts av någon anledning inte tog med Victor Hedman i truppen. Erik Karlsson, Niklas Kronwall och Oliver Ekman-Larsson är världsbackar. Särskilt Karlsson har på sistone vuxit ut till en riktig bjässe. Han vräker in poäng för sitt Ottawa och jag räknar med att han fortsätter med det här i OS. Vem är då lämplig att kampera ihop med Karlsson? Vem tar defensiven när Karlsson ger sig ut på äventyr? Oliver Ekman-Larsson borde vara det givna namnet. Kronwall kamperar bäst ihop med sin lagkamrat Jonathan Ericsson. Samma idé bör gälla även för det tredje backparet. Niklas Hjalmarsson och Johnny Oduya spelar bra ihop i Chicago och bör få chansen att göra det också i OS.

I kedjorna tycker jag att det finns en tydlig förstakedja med Zetterberg – Landeskog – Steen. En sådan kedja kommer dels att göra poäng och dels effektivt sätta stopp för angrepp från motståndarna. Den här kedjan kan mycket väl bli OS-turneringens utropstecken, inte bara i det svenska laget utan i OS-turneringen som helhet.

Bäckström då? Nicklas har smällt in 56 poäng på 59 matcher i NHL och är därmed bäste svensk i poängligan. Daniel Sedin känns som ett lämpligt komplement i kedjan med Bäckström. Hans form är usel, men det finns kvalitet och det borde gynna honom att spela med ”Bäckis”. Tredje gubben i kedjan blir förmodligen Loui Eriksson. Inte heller han är i storslag, men om Per Mårts får igång honom kan han verkligen bli en joker.