Tisdag och det var dags att rita ner några rader efter att ytterligare en intressant Premier League-omgång har avverkats där hela topp-4 som bekant var i spel under söndagen och samtliga mot varandra. Vi tar en titt på ett par matcher och blickar även fram mot de kommande veckorna. Vilka har den bästa chansen med en tredjedel av säsongen kvar?

Premier League-fotbollen behandlade oss väldigt väl under föregående helg. Vi gick rent med full pott och 5 av 5 möjliga när Sunderland, Watford och Tottenham klippte sina halvgarderingar samtidigt som vi prickade in målen i Arsenal-Leicester samt Aston Villa-Liverpool. Jag ser gärna en liknande utdelning även under slutspurten – även om man kanske inte ska begära överdrivet mycket. Inleder med rader som först behandlar lördagen innan vi hoppar på söndagen med hela toppskiktet inblandat.

*

Sunderlands nyförvärv har levererat och trenden är bra, och det innebär att man återigen kan ha någorlunda goda förhoppningar om överlevnad på nytt efter att ha inlett ytterligare en säsong ganska så bedrövligt. Yttern Wahbi Khazri och hans högerfot sänkte en frispark och levererade en hörna till Lamine Konés skalle för att fullborda en fullpoängare i hemmamötet med Manchester United. ”Black Cats” hade förhållandevis god koll på motståndet över 90 minuter och var värdiga vinnare på Stadium of Light. Hemmalaget visade återigen upp en hög arbetskapacitet och är även i god målform i dagsläget att jämföra med några av de lagen man har strax ovanför sig i tabellen. Avståendet upp till säker mark är nu nere på en poäng. För Manchester Uniteds del så vill jag nog tro att tåget, om den inte hade gått redan, till Champions League-fotbollen har missats nu. Man har 6 poäng upp till topp-4 och har knappt vunnit en fjärdedel av sina 13 senaste ligamatcher. En väldigt svag trend för Louis van Gaals manskap som möter Arsenal i nästa omgång.

Watford hoppade tillbaka till den övre halvan av tabellen efter att ha besegrat Crystal Palace med 2-1 i helgens London-derby. Därmed så är säsongens främsta nykomling, med 36 poäng kvar att spela om, endast 4 poäng från den magiska 40-poängsgränsen. Palace däremot har nu gått 9 raka ligamatcher utan någon vinst och har fallit tillbaka efter en riktigt fin säsongsinledning.

Norwich börjar nog se ut som den främsta nedflyttningskandidaten vid sidan av Aston Villa. ”Canaries” har inte vunnit sedan nyårshelgen. Man har släppt in väldigt många mål (21 st på 7 tävlingsmatcher) sedan dess, agerade svagt under transferfönstret och brände en tvåmålsledning hemma på Carrow Road vid två tillfällen inom loppet av 21 dagar. Om försvarsspelet ens är i närheten av lika instabilt och ineffektivt under de närmsta veckorna så kommer även det här återtåget bli ytterst kortvarigt.

*

Leicester kom till Emirates som en sensationell serieledare med 13 inspelade poäng av 15 möjliga från sina 5 föregående ligamatcher. ”Foxes” städade länge av Arsenal i en chansfattig match och startade den andra halvleken med att vara ett mål upp. Danny Simpsons utvisning med två gula kort på ett fåtal minuter försvårade den uppgiften ganska så kraftigt, och även om man stod upp väldigt väl och knappt gav upp någon målchans under den inledande timmen så föll man till slut. Arsene Wengers byten blev matchavgörande när inhopparen Danny Welbeck, som stod för sin säsongsdebut, nickade in vinstmålet på tilläggstid. Tufft för Leicester, med en N’Golo Kanté som var fullständigt lysande på mittfältet, som länge visade kapacitet och kunnande för att få med sig mer än en poäng. Samtidigt noterbart att man alltjämt bibehåller serieledningen och 6 poäng av 9 möjliga under en månad med Liverpool samt Manchester City och Arsenal på bortaplan ska ses som mer än bara fullt godkänt även för ett utpräglat topplag.

*

Inför mötet på Eastlands mellan Manchester City och Tottenham nämnde jag att ”Spurs” hade haft ett antal tuffa resor här men att presterade som om vara redo nu – och det var man när man stärkte sin position som en seriös utmanare till ligatiteln. Spurs, som hade tappat en ledning efter att ha kontrollerat bortamatcher mot Arsenal och Leicester tidigare under säsongen, kom dock upp stort den här gången och satte punkt när Christian Eriksen sprang in vinstmålet till 2-1. Ett lyft för London-laget i vitt vars 5 föregående besök på Etihad Stadium hade resulterat i 5 raka förluster med målskillnaden 16-4. Man hade inte vunnit en poäng härifrån sedan sommaren 2010 där man spelade en ren final om den fjärde och sista platsen till Champions League. Nästan 6 år senare kan Spurs återigen vara på väg mot något stort. En kontroversiell straff till trots, det var Tottenhams stabilitet som vann matchen och det är nu ganska anmärkningsvärt att man inte har förlorat en bortamatch sedan ligapremiären, vilket innebär att man är uppe i 12 raka utan ett nederlag.

*

I övrigt, relativt ovanligt att hela topp-4 drabbar samman med varandra under en speldag. Något som innebar att vi hade en väldigt intressant söndag på förhand och titelstriden blev kanske än mer intressant med resultaten att gå på. Så, med en tredjedel av säsongen kvar att spela, vilka har bäst förutsättningar till ligatiteln inför slutspurten?

- Leicester är på väg mot något som ska få och har fått fotbollsvärlden att häpna, för jag kan inte minnas att man har sett något liknande i de stora ligorna över ett antal år tillbaka. Faktum är den att vi inte längre talar om en Champions League-plats är rimlig eller inte. Man är 12 poäng upp på det närmsta laget utanför topp-4 och man har nu flyttat fokus till att serieledaren faktiskt har en seriös möjlighet till att bibehålla den positionen över 38 omgångar. Foxes har, sett till antalet mål, ligans främsta offensiv trots att den individuella briljansen fattas på väldigt många positioner och man har en hög vinstprocent på bortaplan. Den karismatiske italienaren Claudio Ranieri och hans manskap är väldigt tryggt med sin fotbollsfilosofi och man får även stor utdelning för den, allra främst noterbart att man endast har haft mer boll än sina motståndare i en av sina 15 vinster i ligaspelet så här långt. Ett visst frågetecken på hur man reagerar på en smärtsam förlust, vilket den mot Arsenal var, och hur man reagerar på ett ökat tryck med alla förväntningar som har stigit och som kommer stiga mer och mer i takt med att den här säsongen rör sig framåt.

Däremot noterbart att Leicester, till skillnad från de övriga lagen bland topp-5, inte är inblandat i något Europa- eller inhemskt cupspel. Man vet med all säkerhet att det endast återstår 12 tävlingsmatcher av den här säsongen medan de övriga lagen i toppskiktet, i teorin, kan ha 23 till 26 matcher (uppemot 28 om man skulle räkna in eventuella omspel i FA-cupen) kvar att spela. Något som inte ska underskattas och att man endast har en match att koncentrera sig på från helg till helg är ett plus i en trupp som har varit skadefri och intakt ända sedan säsongen inleddes. De 5 kommande matcherna kommer spelas mot lag på plats 17, 14, 9, 18 och 13 i tabellen, vilket får ses som väldigt gynnsamt.

- Tottenham har, i skuggan av Leicesters framgångssaga, vuxit ut till en utmanare och en på förhand relativt otippad sådan. Även om man ska kunna skugga toppskiktet, om än utan att vara i närheten av den absoluta toppen, så är det viktigt att poängtera att Spurs inte har stått som ligamästare på 55 år och att man med endast två poäng upp till den ledande positionen också kan vara på väg mot något sensationellt. Mauricio Pochettino blev en personlig favorit för det han lyckades med i Southampton och han har nu utvecklat Premier Leagues yngsta trupp till något väldigt slagkraftigt och man är ligans formlag just nu. Men, för att återgå till Leicester och temat spelschema, medan serieledaren kommer matchas sparsamt så kommer Spurs ha 4 matcher framför sig bara under den här månaden – och till det inleds den efterföljande månaden med tuffa London-derbyn mot West Ham och Arsenal. Truppen är inte alltför bred, där Harry Kane i princip är den enda naturliga toppforwarden man har tillgänglig, och jag tror att man skulle må bra av att ge upp Europa League.

Rent prestationsmässigt vill jag dock hävda att man är det jämnast spelande laget i denna toppstrid. Ett oerhört svårslaget Tottenham, som egentligen endast har stått för ett djupdyk (den andra halvleken i hemmamötet med Newcastle), är tryggt i sitt grundspel över hela planen. Poängspelarna är förhållandevis många och i gott slag, man förflyttar bollen väldigt väl och man försvarar sig ännu bättre. Inget lag har släppt in mindre antalet mål i Premier League så här långt, för att återgå till utvecklingen under ”Poch” om man ser till hur pass instabilt man har agerat under föregående säsonger.

- Arsenal har visserligen tappat den serieledningen som man hade för ett par veckor sedan, men likt Spurs så har man inte mer än två poäng att hämta in och det sent inslagna vinstmålet i en nyckelmatch mot Leicester var extremt värdefullt. Inför det mötet hade man endast plockat en fullpoängare över sina 5 föregående ligamatcher och ytterligare ett poängtapp kunde bli väldigt kostsamt, speciellt i ett skede av säsongen där man har ett förhållandevis knepigt spelschema framför sig med bortamatcher mot Manchester United, Tottenham, Everton, West Ham och avslutningsvis Manchester City kvar att spela. Något säger mig att det där rivalmötet med Spurs kan bli väldigt speciellt, för att inte nämna betydelsen av besöket i City som spelas i omgång 37. Vinnarkulturen och karaktären har saknats förr och ”The Invincibles” 2004 var Arsenals senaste ligatitel där man har sviktat förr när den ädlaste medaljen har stått på spel.

Det svåra spelschemat till trots. ”Gunners” lottades trots allt mot Barcelona i åttondelen av Champions League och löper en relativt stor risk att kanske inte ha mer än de inhemska matcherna att koncentrera sig på, vilket inte är en nackdel när man ska gå för en efterlängtad ligatitel. Samtidigt så är man förhållandevis skadefritt under en period där man annars brukar vara relativt hårt drabbat och nu är bland annat Alexis Sanchez åter i spel vid sidan av en briljant Mesut Özil som är på god väg att slå Premier Leagues assistrekord. Även ett noterbart plus att årets förstaval i målet (Petr Cech) är aningen starkare och stabilare än samtliga av hans föregångare i de senare titelstriderna.

- Manchester City inledde februari med att, med stora besvär, besegra nedflyttningskandidaten Sunderland för att sedan förlora båda toppmatcherna mot två av de direkta konkurrenterna i form av Leicester och Tottenham och det på hemmaplan, och då är det ändå noterbart att man (med marginal) är det sämsta bortalaget bland topp-4. City har nu, efter en fantastisk säsongsinledning där jag tidigt ropade ut stadens ljusblåa lag som en urstark aspirant till ligatiteln, gett upp initiativet till de övriga i toppskiktet och man är nu hela 6 poäng ifrån ”pole position”. City har sett oinspirerat ut i någon match för mycket och till det kommer man matchas hårt där man, i och med att lotten föll på ukrainska Dynamo Kiev, inte kunde ha fått en bättre möjlighet att för första gången gå förbi en åttondel i Champions League. En framgång om än ett krav med tanke på vilka ekonomiska satsningar man har stått för, men det återstår att se hur det påverkar ligaspelet om man räknar in att man har varit det mest skadedrabbade laget i toppskiktet. Till det väntar en cupfinal runt hörnet och frågan är hur ledarskapet har påverkats av att det redan nu står klart att man kommer byta manager till sommaren. Även noterbart att försvarsspelet har varit relativt ineffektivt där man inte har hållit nollan intakt i mer än en fjärdedel av sina 34 senaste tävlingsmatcher.

Inför den här slutspurten så bär man utan tvekan på flest negativa punkter bland topplagen, samtidigt sticker man ut ganska så rejält ur en aspekt i jämförelse med de lagen man har ovanför sig i tabellen, och det är fördelen av att man har ett flertal spelare med erfarenheten av att ha vunnit Premier League. Sergio Aguero, Yaya Touré, David Silva, Vincent Kompany och Joe Hart är alltjämt spelare med hög kvalitet som alla har varit med om att säkra två ligatitlar för den här klubben, och skulle man komma upp i nivå så vet man fortfarande hur det känns att vinna och vad som krävs för att vinna – egenskaper som inte ska undervärderas.

*

Även om jag skulle luta mot London, håller ni inte med om att Leicester faktiskt har ett fantastiskt utgångsläge..?

*

0-6 hemma mot Liverpool, 85 minuter spelade och Alan Hutton byts in. Aston Villa-supportrarna förtjänar en rejäl ursäkt för det deras lag presterade under söndagen.


Hoppas att kvällens inledande Champions League-åttondelsfinaler ska bidra till en bra start på veckan för er. Ni kan även följa mina synpunkter och kontakta mig via Twitter @ PuyolSpelaspel.

/Puyol