I många sporter är näst bäst helt okej. Man blir inte krönt till mästare, men man får en fin silvermedalj, får stå på prispallen och sponsorerna kommer knappast att säga upp kontraktet.

Även i pokerturneringar är andraplatsen en åtråvärd placering som kan vara värd många sköna miljoner om turneringen är stor nog. När man spelar No Limit Hold’em är dock näst bästa hand absolut inte något man vill ha. Det är de nästa bästa händerna som kostar dig pengar, eroderar din stack och kan få dig att tilta totalt. ”Second place is first loser” är aldrig så sant som i No Limit Hold’em.

No Limit är speciellt i pokervärlden eftersom möjligheten att förlora stora summor pengar finns där i varenda hand. Det påverkar hela spelet är en av de saker som vana Fixed Limit-spelare har en tendens att undervärdera betydelsen av när de slår sig ned vid ett No Limit-bord. Om du får ess + kung och sedan floppar högsta par när du spelar Fixed Limit Hold’em kommer du förmodligen inte lägga dig. Du har ju en stark hand och de få gånger den bara är näst starkast vid bordet är det ändå inte någon stor del av din stack som försvinner. I No Limit Hold’em däremot, är det den här sortens händer som kan bli riktigt dyrbara om man inte är försiktig.

Man kan något förenklat tala om sex olika typer av händer i No Limit Hold’em.

1.) Händer som är värdelösa. Om du spelar den här handen kan det hända att du får stryk till och med av någon som bluffar.

2.) Händer som kan slå en bluff. Om du till exempel har det medelhöga paret 10 + 10 tillhör din hand den här kategorin.

3.) Topp-par. Ett topp-par är ett par du bildar med hjälp av högsta kortet på bordet. Om till exempel bordet består av dam-åtta-femma-sjua-nia och du har en dam på hand har du topp-par.

4.) Överpar. Ett överpar består av kort som är högre än bordets högsta kort. I exemplet ovan, där dam-åtta-femma-sjua-nia låg på bordet, skulle alltså enbart kung+kung och ess+ess vara överpar.

5.) Tämligen starka händer. Exempel: Du har spader dam och spader kung på hand. På bordet ligger tio-nio-åtta-knekt-fem vilket innebär att du har stege. Tre av korten på bordet är dock klöver, vilket innebär att det finns risk för att någon av dina motspelare har färg.

6.) Starkast möjliga handen eller närapå. Starkast möjliga handen brukar kallas för ”nötterna” från engelskans ”the nuts”. Exempel: Du har spader ess och spader tre. På bordet ligger spader kung – spader sju – spader sex – ruter åtta – ruter två. Du har alltså färg, med ess som högsta kort. Det är viktigt att tänka på att även en starthand (de två kort du får på handen) som inte ser särskilt intressant ut vid första anblick kan förvandlas till nötterna när det börjar landa kort på bordet i Hold’em. Starthanden 2+3 blir ju till exempel mycket fin när de tre övriga tvåorna dyker upp på bordet.

Att kunna förstå det relativa värdet på de olika handtyperna är en bra grund för att kunna förutse hur mycket pengar man kan vinna med en specifik hand. Allmänt sett kan du inte räkna med ett få mycket betalt för svaga händer, eftersom de händer som din svaga hand klarar av att slå är den typen av händer som pokerspelare ogärna lägger en massa pengar i potten när de sitter med. Det finns givetvis undantag, och när tur och skicklighet samverkar kan man få riktigt bra betalt även för en värdelös hand. De allmänna riktlinjer vi kommer att gå igenom här nedan är därför just bara detta – allmänna riktlinjer. De är inte några regler ristade i sten.

Handexempel

Låga pocketpar
Pocketpar är ett par som består av de två kort du har på hand. 2+2, 5+5 och 7+7 är alla exempel på låga pocketpar. I vilken av de sex kategorierna ett lågt pocketpar hör hemma beror på situationen i övrigt. Ofta hamnar de i kategori två, men det är inte helt ovanligt att se dem placera sig i kategori fem och sex. Två femmor på hand kan till exempel trampas ned totalt av en massa överkort på floppen eller bilda en fin triss med hjälp av en femma på bordet.

Höga pocketpar
Om du har ett högt pocketpar, till exempel Kung+Kung är detta ofta ett överpar, det vill säga inget högre kort finns på bordet. I Texas Hold’em får sällan mycket betalt för höga pocketpar. Detta beror på att det finns så få händer som är låga nog för att dina kort ska vinna, men höga nog för att din motspelare ska vara villig att ösa in massor av pengar i potten. Det man får hoppas på är att någon sitter med drag mot till exempel färg och därför är villig att satsa mycket, och sedan inte får det kort som behövs.

Kort i följd eller nära följd av samma färg

Exempel på den här sortens händer är 7+8 i spader (kort i följd av samma färg) och 7+9 i spader (kort nära varandra av samma färg). Den här sortens hand är ofta kategori ett eller två, det vill säga riktigt vek, eller kategori fem eller sex, det vill säga riktigt stark.

Höga kort
Höga kort av olika valörer, till exemepl Ess + Kung och Ess + Dam. Förhållandevis ofta lyckas man få ett högt par med den här starthanden, men så snart till exempel ett ess landar på bordet blir ju dina motspelare medvetna om att det kan finnas ett par i ess någonstans runt bordet och är därför normalt ovilliga att satsa mycket pengar om de inte har något ännu bättre. Ibland lyckas man få stege med hjälp av sina höga kort och då kan man få rejält betalt av någon som sitter med triss eller tvåpar och vägrar släppa taget. Även i den situationen kommer dock dina motspelare att vara medvetna om att risken för stege finns med tanke på vad som ligger på bordet.

Att få betalt för topp-par och överpar i No Limit Hold’em
Topp-par och överpar innebär en större risk i No Limit Hold’em än i Fixed Limit Hold’em. När man spelar Fixed Limit är satsningarna små i förhållande till potten, vilket innebär att spelare som sitter med en hand tillhörandes kategori två ofta lägger in pengar i potten och följer med hela vägen till showdown. Bedömer man att chansen att ens motspelare bluffar är hyfsat hög riskerar man gärna den begränsade summa pengar det kostar att syna hans bluff. Därför är det tämligen lätt att få betalt för topp-par och överpar när man spelar Limit.

I No Limit ser situationen annorlunda ut, eftersom satsningarna ofta växer sig höga i förhållande till pottens storlek. Spelare kräver mer på fötterna för att ge sig in i kampen och detta leder till att det nästa bara blir bluffhänder som ger dig betalt för dina överpar och topp-par. Spelare med låga och medelhöga par vill inte ge sig in i potten, och spelare med tvåpar eller bättre slår dina kort.

Detta innebär givetvis inte att topp-par och överpar är värdelösa när man spelar No Limit Hold’em. Ofta tar de hem potten, det tråkiga är bara att potten ofta inte är så stor. Sitter man med en liten stack kan den här typen av par dock vara det som räddar en från att svältas ut av blindsen, så de är absolut inte att förakta. Däremot bör man vara försiktig med sina par eftersom par kan bli riktigt dyra för en No Limit-spelare. Par är ofta en riskfylld chanstagning, och som vi gått igenom högre upp i artikeln svänger par ofta mellan extremerna kategori ett och kategori sex. Det gäller att lära sig att kasta sina par när situationen så kräver, istället för att per automatik spela dem bara för att man är glad över att ha fått en hand.