Julen närmar sig med stormsteg, men vi avvaktar ett tag till innan vi går på vila. Likt förra helgens inlägg, om än inte lika maxat den här gången, ytterligare en Premier League-omgång samt en UFC-gala har passerat. En tillbakablick vad vi har bakom oss.

Helgens enda bidrag från Premier League-fotbollen var ett överspel på 2,5 mål i mötet mellan Everton och Leicester. Det blev den offensiva fotbollen man hade hoppats på där gästerna återigen hittade vägar bakom motståndets backlinje i en match där hemmalaget, som väntat, försökte stå för de mer kreativa bitarna. Det landade på hela 5 mål i en match där bortalaget plockade ytterligare en fullpoängare, något som säkrade serieledningen inför det hektiska och täta julschemat med full omgång närmast på annandagen. Leicester blev, tillsammans med Crystal Palace och Watford, helgens stora vinnare i den övre tabellhalvan. Norwich och Bournemouth plockade värdefulla vinster i den andra änden.

Den kommande helgen kommer spelas hämtas från Anfield, Villa Park och eventuellt även Etihad Stadium. Håll, i vanlig ordning, utkik i menyn för speltipsen.

*

Ser man till poängantalet och hur många laget som har kommit fyra i tabellen har behövt för att nypa den sista Champions League-platsen under de föregående säsongerna och ser till den pågående säsongen med många sviktande, utpräglade topplag som helt enkelt inte är stabila nog så skulle jag bedöma att Leicester inte kommer behöva mer än 30 poäng till för att säkra topp-4. Man har nu 21 matcher kvar att spela. Även om jag har vansinnigt svårt att se ”The Foxes” hålla dagens vansinnigt höga poängsnitt uppe (2,6 poäng/match över de 10 senaste omgångarna) så börjar det faktiskt se realistiskt ut. En ny match väntar på Merseyside med Liverpool på bortaplan i nästa omgång, därefter välkomnas både Manchester City och Bournemouth till King Power Stadium. Ett tufft spelschema för julen, även om jag anser att den fotbollen man bedriver ska passa laget väl om man ser till motstånden. Tror mycket väl att Claudio Ranieris manskap kan förlänga sin förlustfria svit här.

Läste en intressant frågeställning om att Riyad Mahrez, som värvades för 350 000 pund från franska Le Havre, kan vara det främsta fyndet i Premier Leagues historia. Med tanke på hur vansinnigt många gånger den algeriske poängkungen har hunnit multiplicera sitt marknadsvärde, för det är relativt givet att han kommer säljas dyrt, så återstår det att se var klubbens slutliga tabellplacering landar på innan man ger honom den titeln.

*

Tillsammans med Leicester nämnde jag Crystal Palace och Watford. Det finns faktiskt en teoretiskt möjlighet till att samtliga av dessa lag kommer inleda det nya året bland topp-4. Det har varit en galen säsong så här långt och även om jag ser det här som en del av att Premier League, med åren, successivt har blivit sämre så är det ändå ganska häftigt. Att Palace hade potential för den övre tabellhalvan var man klar med, men att nykomlingen Watford har gått så pass starkt är desto mer förvånande. Spanjoren Quique Sanchez Flores, ny manager inför den här säsongen, har stått för ett fantastiskt arbete så här långt med en trupp som är väldigt ny på väldigt många positioner. Den behagliga 3-0 segern över Liverpool var lagets 8:e nolla för säsongen i det som har varit ett av ligans främsta försvarsspel så här långt.

*

José Mourinho har fått lämna Chelsea även under sin andra sejour i London-klubben i blått och kunde därmed inte leda laget i hemmamötet mot Sunderland. Vinst med 3-1 där de lojala anhängarna till José valde att rikta sitt missnöje mot några av nyckelspelarna på Stamford Bridge. Den karismatiske portugisen blev den femte managern att lämna Premier League under den här säsongen – återstår att se om han kommer tillbaka efter årsskiftet där han ändå måste ses som ett intressant namn om ytterligare en av de större klubbarna kan ha ett ledigt jobb för honom.

Manchester United har, med ett väldigt behagligt spelschema där West Ham har varit det främsta motståndet, tagit två poäng av 12 möjliga från sina 4 senaste ligamatcher. Till det har man även, som bekant, redan hunnit trilla ur Champions League. Dubbla 2-1 förluster mot nykomlingarna Bournemouth och Norwich, den senare hemma på Old Trafford, innebär nu att Louis van Gaals position, utöver spelfilosofin, kan ifrågasättas allt kraftigare.

Stoke borta i helgen. Trovärdige Socanalysis har under kvällen twittrat om att van Gaal har fått foten och att Ryan Giggs har hand om laget på lördag. Återstår att se om det stämmer.

*

Toppmöte på Emirates under måndagskvällen. För ett antal veckor sedan hade jag svårt att göra något annat än att ropa ut Manchester City som mästare, men en rad prestationer på slutet har nog fått mig med flera på andra tankar. City har, sedan slutet av oktober, haft enorma svårigheter med att besegra Norwich samt ett otroligt formsvagt Swansea på hemmaplan. Man misslyckades med att slå Aston Villa. Man var inte i närheten av poäng mot Liverpool och Stoke. Det är nu ett lag som endast har lyckats hålla nollan intakt vid ett tillfälle över de 12 senaste tävlingsmatcherna att jämföra med det laget som gick rent i de 5 inledande omgångarna utan att släppa in något mål. En förvandling som är svår att begripa.

*

Jag hade ett scenario i huvudet där Rafael Dos Anjos verkligen fick kämpa och slita sig till en knapp poängseger för att kunna försvara sin titel, även om jag hade kunnat se honom som en större favorit på förhand. Det blev betydligt mer smärtfriare än så, vilket förvånade mig än mer. Donald Cerrone blåstes av banan på 66 sekunder efter en väldigt imponerande insats där matchen i överlag gav oss väldigt lite. Anthony Pettis borde stå som utmanare i ett returmöte om han lyckas besegra Eddie Alvarez strax efter årsskitet, ett motstånd jag även anser att han ska kunna avsluta. Man kan även välja att gå på ett annat returmöte i form av den obesegrade Khabib Nurmagomedov, som dock har matchats oerhört sparsamt pga en hel del skador, samt en ”dark horse” i Tony Ferguson.

Jag har frågat mig själv varför jag pillade på Junior Dos Santos, men glappet mellan den raka segern kontra avslutet var för stort för att kunna avstå. I en match där båda kombattanterna var väldigt återhållsamma stod Alistair Overeem för en perfekt, taktiskt genomförd match om man ser till att han knappt träffades. JDS kommer nog aldrig återhämta sig för alla de slagen som han absorberade i mötena med Velasquez och Miocic där den fd tungviktsmästaren såg ut som skuggan av sitt forna jag.

*

Lika fantastisk som uppställningen på UFC 194 var, lika medioker är UFC 195 som äger rum under den första helgen på det nya året. Titelmatchen i weltervikt mellan Robbie Lawler och Carlos Condit kan dock bli ett riktigt fint krig.


Ni kan ta kontakt med mig via Twitter @ Puyolspelaspel. Önskar er en god jul.

/Puyol