En tillbakablick på det som har ägt rum med en riktigt bra period för UFC som bjöd på en stor show nu senast i helgen och lite kort på det som komma skall där ett skapligt värdespel lyfts fram.

José Aldo vs Conor McGregor blev inte av, men likväl blev det en extremt lyckad kväll. UFC 189 var en briljant föreställning där MMA-medier över Atlanten nämner att det kan vara den allra främsta och det som kan komma att bli det mest minnesvärda kortet som UFC har snickrat ihop. Main card levererade stort, och det i överkant, där samtliga 5 matcher var högklassiga fight of the night-kandidater sett till underhållningsvärdet- och jag misstänker att det vansinniga returmötet och kriget mellan Robbie Lawler och Rory MacDonald kommer bli överdrivet svårt att toppa när man väl ska utse årets match. Det var tekniskt och det var brutalt, och det var kanske en smärtsam påminnelse om vad det är som lockar till intresse för den här sporten.

De inledande matcherna, inför huvudkortet, var inga höjdare förrän Matt Brown och Tim Means drabbade samman och började veva armbågar med en ”Immortal” som avslutade med ett snyggt lås. Louis Smolka dominerade en av galans totalt 3 irländare, även om det inte riktigt var på det sättet jag trodde att vägen till en seger skulle ligga. Rent spelmässigt slutade det roliga där med ett main card som inte var lika lyckat på den fronten, även om väldigt mycket såg ut att gå vägen. 7-oddsaren Brad Pickett hade en tidig knockdown och vann den inledande ronden innan han blev tokknockad tidigt i andra. Chad Mendes, som ska ha all heder för sin insats, var på väg att gå mot 2 ronder upp men orkade inte överleva den sista attacken från ”The Notorious” McGregor. Tidigare nämnde Rory MacDonald, som jag har ropat ut som en framtida mästare relativt länge, hade 3-1 i ronder hos samtliga domare men klarade inte av att absorbera fler slag mot sitt knäckta näsben tidigt i rond 5. Jag vill nog tro att ett tredje möte mellan de båda herrarna kommer äga rum ganska så snart – allt annat vore tjänstefel från ledningens match makers.

Conor McGregor hade väldigt mycket att förlora på skiftet av motståndare, men resultatet kunde inte vara bättre. Irländaren verkar besitta en mental styrka och tro på sig själv som är utöver det vanliga, och även om vissa svaga signaler synades i hans game på mattan så är han urstark när han väl får röra sig framåt. Hans striking är sensationellt vass där han kombinerar en teknisk briljans med stor kreativitet och en hel del power, och det var inte bara hans stjärnstatus som växte ännu mer efter den här helgen. Det gjorde även favoritskapet i ett framtida möte där Ladbrokes nu har svängt över och satt 2,37 ggr på den mångårige mästaren och fjäderviktskungen Aldo. Aningen intressant med tanke på att brassen inte har varit med om ett nederlag på nästan exakt 10 år, närmare bestämt 18 matcher.

I San Diego hålls den tredje UFC-galan inom loppet av 5 dagar. 7 ggr insatsen (Unibet) på att tungviktsmötet mellan Todd Duffee och veteranen Frank Mir avslutas inom loppet av en minut synas. Dessa kombattanter kommer mötas upp ganska tidigt där ett slag kan räcka väldigt långt där man främst kan notera att 6 av Duffees 11 matcher har avslutats under den inledande minuten. Skulle nog bedöma att möjligheterna till att det här tar stopp innan klockan har tickat upp mot minuten är bra mycket större än de cirka 14 procenten som spelet står i nu.


Vi hörs snart igen, hoppas att det svenska sommarvädret har letat sig tillbaka tills dess. Ni hittar mig på Twitter under @PuyolSpelaspel

/Puyol